Hur det gick?

Efter 1 km var jag redan trött, vid 2 helt slut, 3 död vid 4 ser jag parkeringen o tänker äntligen jag skiter i det hör sätter mig i bilen o väntar på E medans hon åker 8 km. Förfärat inser jag att det är inte våran jävla parkering, förstå att jag är gråtfärdig! Tog mig 6 km runt, vet inte hur men är lycklig att jag fortfarande lever. Ramlade inte i en enda nedförsbacke, däremot kanske i var o varannan uppför. Bättre lycka nästa gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0