mammakropp

Jag hade en vision om hur helgen skulle vara. Typ banan skulle vara 10 min m bil från stugan, verklighet minst en timme sen 20 min promenad. Vision i skogen alla myser i det fina vädret, tänder brasa o grillar korv, verklighet om inte alla barn grät samtidigt så var det minst två åt gången, de tyckte inte alls om det, jag var glad att få i mig en macka på stående fot, elden fick vi släcka då vi till slut konstaterade att det omöjligt gick att vara kvar och tycka det var trevligt. Nu är vi på ett annat stopp men jag sitter kvar i bilen med våra barn då de sover. Längtar efter stugan nu!